längtar efter att få förklara men skjuter lite på det för jag börjar trivas i det här, skit!

det spelar inte längre någon roll
jag orkar inte slåss det är bortom min kontroll
du lämnade mig ensam och självklart blev jag rädd
min sista gnista hopp var att synas att bli sedd
och jag glömmer bort att andas
att synas utan att verka ser enkelt ut på håll



Men ingen hör!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0