visa mig en väg ur labyrinten i mig själv
Som ett obehagligt allvar
drar sig hösten in till stan
Det finns en doft av allt i mörkret, kallt och blött,
och nästan tyst
Ensamma dar, väldiga värld
Orden ekar i hans röst
Ingen sömn och inga svar
Ingenting kvar mer än ett rostigt svärd,
som hugger och vrider sig i mitt bröst
Vi ses på hjärtats bar,
det här är brustna hjärtans höst
Här är timmarna av ovisshet
Poeternas bensin
Här är natten när vi räknar våra stygn,
allt gick så fort
Du kan dränka dig i minnen
eller litervis med vin
Du kan sjunka ner i sörjan och vända dygn
Men allt är gjort
Kommentarer
Trackback
