det fanns en tid jag minns den väl, du ville visa mig din själ

älskade du, mina tårar rann, jag grät idag
finaste du, förlåt jag trodde det var över, att allt var bra
men det onda gjorde sig påminnt igen
som ett slag, när det sista man vill veta av är kärleken

älskade du, varför drabbade du mig?
finaste du, jag ber så ofta att mina tankar ska ta mig bort
ifrån dig
men det onda är tillbaka igen
som en stöt och den enda man behöver är kärleken

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0